Timmerhus i Moçambique

Ur Byggnadskultur nr 1/2006

Timmerhus i Afrika? Det är kanske inte så otroligt som det låter. I Sydafrika finns sedan ett antal år en fabriksmässig timmerhustillverkning, och i de ekonomiskt välutvecklade delarna av landet finns en växande marknad för just timmerhus.

Men i andra delar av södra Afrika då? Moçambique är ett av världens allra fattigaste länder och provinsen Niassa i norra delen av landet är den fattigaste i Moçambique. Till denna fascinerande del av världen kom Magnus Wallin från Färila och jag på uppdrag av Västerås stift. Vår uppgift var att lära några moçambiquer att bygga timmerhus.
Västerås stift driver ett återbeskogningsprojekt i Lichinga i Niassaprovinsen. Man har byggt en plantskola och bygger även upp en småskalig sågverksindustri, med visionen att skapa arbetstillfällen åt ortsbefolkningen samtidigt som det numera stäppliknande landskapet åter ska bli beskogat. Stiftet har ett vänortsförhållande till stiftet i Niassa och driver det Sida-stödda projektet praktiskt. Harvard University är med som en stor investerare. Även Ford Foundation är med på ett hörn.

Ny byggnadskultur?
Men timmerhus i Moçambique? Är det rätt att införa en ny byggnadskultur i detta land?
Här, liksom överallt i världen, har givetvis nya typer av hus introducerats genom tiderna. Den ursprungliga bebyggelsen av runda lerklinade hyddor med flätade stommar av bambu och grovt gräs eller fyrkantiga små hus murade av lokalt tegel, format av den röda jorden, dominerar på landsbygden. Men i området finns även portugisernas murade och putsade hus av sydeuropeiskt 1700- och 1800-talssnitt liksom betongklumpar i sovjetisk 1960- och 1970-talstil. Vi har faktiskt också hittat ett par timrade hus i Lichingas närhet. Visserligen små, ca 3-4 meter i fyrkant och avsedda för får och getter, men ändå timmerhus. Så varför inte timmerhus som en del av ett skogsprojekt? Det viktiga är kanske att placera dem rätt.
Tanken är att det ska byggas ett tiotal timmerhus för projektets egna behov som administrationsbyggnader, bostäder för personal och gästhus för besökare. De kommer att uppföras 4-5 km utanför staden och bildar där en liten grupp inte långt från det sågverk som byggs upp.

Ett av de två små timmerhus vi såg några kilometer utanför Lichinga. De var ganska grovt och glest timrade, men det är trots allt timmerhus. Tak av gräs på en stomme av sammanbunden bambu. De nyttjades som fähus. Fotograf/Illustratör: Stig Nilsson

Snabbvuxet men hårdbearbetat
Den skog som nu i början kommer till användning är en sydeuropeisk tall (pinus patula), planterad av de portugisiska kolonisatörerna för ett 40-50-tal år sedan. Den har växt oerhört fort de första tio-femton åren, årsringar på två cm är inte ovanliga, för att sedan avta i tillväxt. De flesta stammarna är mer eller mindre krokiga, att hitta träd med raka stammar på mer än 4-5 m är svårt. Träden kvistrensar sig liksom vår svenska tall om de inte står för glest, kviststumparna övervallas snabbt vilket medför att stammarna blir oerhört knöliga, kvistarna är därtill mycket hårda och tjärbemängda. Snittytan efter en med yxa kapad kvist liknar närmast mörkbrunt glas. Trots att träden vuxit snabbt är virket hårdbearbetat och mycket tungt.
Vi insåg genast att timring på skandinaviskt sätt var näst intill omöjligt. Blocksågning var den enda rimliga metoden om vi skulle komma någon vart. Ett minisågverk (modell motorsåg) fanns redan på plats och med detta sågades block på 6 x 6-7-8 tum. Grövre stammar var sällsynta. Hörnen fasades av med bandkniv och i övrigt utgick vi från en traditionell nordsvensk timringsmetod.
Våra elever hade aldrig sett en timmerbila eller en vanlig skogsyxa, än mindre en motorsåg. De blev dock snabbt familjära med våra verktyg.

Nästan hela arbetsstyrkan med timmermän, sågare, tolk och vakter framför ett nytimrat hus. Fotograf/Illustratör: Stig Nilsson

Framtiden
Vad kommer nu att bli av detta?
Tanken var alltså att bygga ett antal hus för projektets behov. Vår förhoppning är att vi lyckats lära ut så mycket till våra elever att de nu kan fortsätta på egen hand och bygga återstoden av de planerade husen. Kanske kan det också bli en fortsättning genom att privatpersoner beställer timmerhus.
Vi önskar i vart fall våra nyvunna vänner lycka till i framtiden!

Stig Nilsson är timmerman och länsombud i Jämtland
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen