|
Ur Byggnadskultur nr 2/2009
Tiden rusar så här års. Varje år tänker jag att nästa år ska jag stanna upp i april, men ändå rusar jag på som vanligt. Knappt har jag läst färdigt förra numret av Byggnadskultur förrän det är dags att skriva ledare till nästa.
Tvära kast kan tyckas, från hållbart byggande till tema Staden, men i praktiken kan det vara samma sak. För var är bristen på resurser och behovet av hushållning större än i staden?
Många menar att staden i ett längre perspektiv inte har råd med billiga lokaler och boenden i centrala lägen, och de områden där de finns försvinner i rask takt. I min stad Göteborg är det landshövdingehusen i Gårda som står inför rivning. Visst är även dessa hus vackra och byggda med bra material, men de starkaste argumenten mot rivning är nog just stadslivet och blandningen av verksamheter.
Var står byggnadsvården i denna diskussion? Vad händer om vi pratar om hem istället för hus, användning istället för arkitektur? I den bevarandekampen har vi många vänner som vi inte känner – och som inte känner till oss.
Därför är det glädjande att flera artiklar i detta nummer inte bara berör stadskaraktärer, form och stadsplaner utan också tar upp livet i staden. Det är en viktig pusselbit i planeringen, kanske den viktigaste? Hur planerar man för liv, oväntade och mänskliga möten? Hur man än anlägger gångstigar över ett grönområde så uppstår nya stigar på de mest oväntade platser.
Allt kan inte planeras – men betyder det att vi inte ska försöka? Själv tycker jag att de mest spännande platserna i en stad är de som ger utrymme för det oplanerade. En snickeriverkstad mitt i staden, replokaler på bakgator och boende som samsas med verksamhet.
De städer som kan skapa eller behålla en blandning av funktioner är framtidens vinnare. De kommer att ha just de kvalitéer som alltfler efterfrågar – och det handlar inte om storleken på staden. Jag har precis kommit hem från årets vårresa till Hjo, en liten stad med stora kvalitéer. Närhet, blandning, nytt och gammalt.
Mycket talar för förtätning och en renässans för blandstaden, men hur ska vi bevara karaktären på de områden som vuxit upp som ett motstånd till dessa blandfunktioner – den funktionsseparerade staden. Förtätningen av dessa områden ökar för varje år – var ska byggnadsvården stå i den diskussionen? Stadsliv eller bevarande av de förorter som då de byggdes väckte intresse bland världens planerare?
Njut av sommaren och ännu ett nummer av Byggnadskultur. Sommaren är den tid då många av oss flyr staden för landet. Det är naturligt, men staden ska vi fortsätta engagera oss i. Jag tror att många av våra framtida medlemmar finns här, och de är engagerade i hur deras hembygd utformas i framtiden.
|
och 
