Plåtslagarglädje i Flen blev ett av Sveriges mest omtyckta hus
Skrivet av Ulf Lindahl
Ur Byggnadskultur nr 3/2002
Huset är allt för Anders Linered just nu, både bostad och arbete. Hit flyttade han med fru Ann Mari och tvillingarna, som just skulle börja gymnasiet. De sålde villan i Haninge i Stockholms förorter och köpte detta renoveringsobjekt i Flen. Det mest akuta var att åtgärda den fuktiga grunden och att komma igång med restaureringen av en av de fyra lägenheterna som de valde till bostad. I år, fem år senare, fyller huset hundra år och kan möta framtiden som Sörmlands mest omtyckta hus, på tolfte plats i förra årets »Tyck om hus«-kampanj.
År 1902 började plåtslagare Fredrik Nordmark uppföra ett trevåningshus vid Storgatan 10 i Flen. Han byggde i trä, stående plank, som han reveterade och kalkavfärgade. Även invändigt putsade han väggarna. Taket klädde han i falsad plåt och målade det i en ljus ton. Övervåningen bryter upp genom taket med branta fall och i hörnet ett litet tornliknande burspråk med huv.
Hundra år senare hyr Fredriks barnbarn, Margareta Hult, det lilla annexet av de nya ägarna sedan fem år, Anders Linered och hans fru Ann Mari. Familjen flyttade ut från villalivet i Haninge, en av Stockholms södra förorter, för att ta hand om huset och börja ett nytt liv. Barnen gick på grundskolans högstadium och var med på att pröva äventyret. De första två åren bodde familjen kvar i villan medan man tog itu med det mest akuta. - Innan vi köpte huset tog vi kontakt med Svenska föreningen för byggnadsvård, som förmedlade kontakten med Fönsterhantverkarna i Ystad. Där gick jag en helgkurs i fönsterrenovering för Sonja och Hans Allbäck, säger Anders. Jag fick lära mig teorin och att pröva på. Kursen var fantastiskt viktig, den gav en helhetsbild av byggnadsvård, den bär jag med mig.
En kurs i fastighetsekonomi var också nyttig men på ett helt annat sätt. - Jag är renoverare, har alltid ägnat mig åt tingen omkring mig. Intresset har följt åldern. Det började väl med mopeder, sedan blev det bilar, båtar, maskiner. Nu när jag blivit äldre är det huset som gäller. Många år i järnaffär och erfarenheter av bokföringsarbete är rätt bakgrund för att klara uppgifterna.
Dörrar och fönster är ommålade med linoljefärg i en mörkt grön nyans, samma som det understa lagret av gammal färg som skrapades fram på de gamla bågarna. Taken är omlagda med falsad plåt på 1980-talet men vattenrännorna har konsolstöd på modernt vis istället för fästen från ovansidan som det ursprungliga taket troligen haft. Fotograf/Illustratör: Ulf Lindahl
Huset är ett sluttningshus, en våning högre mot gatan än mot gården. Butiks- och kontorslokalerna i bottenvåningen har berget som bakre vägg.
Att dränera kring grunden på gårdssidan var det första som behövde göras. Huset står på berg, men vatten rann in under huset. Familjen sökte råd genom länsmuseet i Nyköping där man fick hjälp med att hitta en erfaren konsult. Vattnet leddes bort genom en ränna och platonmattor. Nya stammar för vatten, avlopp och dagvatten sattes in. De ruttna delarna av syllen byttes och när groparna fylldes igen sänktes marken till ursprunglig nivå. Vid grundarbetena skadades putsen. Den är även på andra ställen sprucken och ska bytas. Viktigaste skälet till det är att den är av en typ som hindrar fuktvandringen. Den har sprutats på med oskönt utseende som inte stämmer med husets ålder. Här ska putsas om med slev och rivbräda, en dyr affär blir det, men bidrag finns att söka och Anders ser optimistiskt på framtiden.
Tvåa under restaurering. Rummen med 280 cm takhöjd vetter mot gatan. Utsikt genom tvårummarens veranda mot annexet. På bordet ligger lådor fulla med gångjärn, omsorgsfullt färgskrapade, stålborstade, omgalvaniserade. Snart ska de mönjestrykas och skruvas fast på de gamla bågarna och målas med linoljefärg i den mörkgröna originalkulören. Fotograf/Illustratör: Ulf Lindahl
Viktigt för familjens ekonomi och möjligheter att gå iland med uppgiften är att de antikvariska myndighetterna varit tillmötesgående. Huset har en självklar plats i Flens gatubild och blev framröstad som Sörmlands mest omtyckta hus förra året. Därefter nummer tolv i den nationella omröstningen! - Ska man lyckas rusta ett så stort hus behövs att alla goda krafter samverkar.
Restaureringen klar. Familjens egen bostad i bottenvåningen är färdig. Kökets och förstugans snickerier i pärlspont är ekådrade. Av Länsmuseet fick man rådet att behålla den ekimiterade färgen och bättra den där det behövdes. Museets Kjell Taawo gjorde en färgsättningsdokumentation av hela lägenheten med hjälp av Riksantikvarieämbetets oljefärgsprovsamling och NCS färgnyckel. Det innebar att där färgen behövde bättras eller om någon vägg måste målas om, fanns ett färgnummer att ange för Engvall och Claesson så kunde oljefärg av kulör snabbt blandas till utan tidsödande provstrykningar. Eldragningarna är utförda med utanpåliggande kuloledningar. Fotograf/Illustratör: Ulf Lindahl
Den egna lägenheten är nu klar, den andra i bottenplanet ska vara inflyttningsklar till våren. Sedan kommer turen till de två lägenheterna på övervåningen, av vilka den ena redan på 1970-talet renoverades med tidens metoder, som tyvärr inte tog hänsyn till husets särart och stil. Annars är det kulturhistoriskt intressanta huset rätt förskonat från senare tillägg. De förra ägarna, systrarna Nordmark, Fredriks barn, vårdade det hus de ärvt med små förändringar. År 1991 ansökte de om att få huset förklarat som byggnadsminne. De nya ägarna som arbetar vidare i samma anda väntar på beslutet, som ska komma i år, jubileumsåret.
och 
