I våra postmoderna tider hör man ofta ny arkitektur kallas palladiansk. Olika klassicistiska strömningar i Europa under 1600-, 1700- och 1800-talen har fatt stiletiketten palladianism, ett stilbegrepp av nästan samma dignitet som renässans eller manierism. Man glömmer ibland att en människa av kött och blod givit Upphov till termen. Vill man möta den historiska personen bakom palladianismen kan man med fördel läsa Palladios berömda arbete Fyra böcker om arkitekturen, som utgavs i Venedig 1570.
Det är detta bokverk som är grunden till Palladios ryktbarhet och enorma inflytande, till att det uppstod en palladianism. Boken översattes och spreds i otaliga upplagor över hela Europa, och blev den mest lästa arkitekturtraktat som någonsin skrivits, obligatorisk kurslitteratur i all arkitektutbildning långt in på 1800-talet, kopierad och citerad av tallösa efterföljare. På svenska kom den först 1928 (Wahlström & Widstrand), i nytryck 1983 (Vinga Press).
Renässanssaga Palladios karriär är en riktig renässanssaga. Andrea di Pietro della Gondola föddes i Padua 1508 och började som enkel stenhuggarlärling, kom tidigt till Vicenza där han snart upptäcktes av den lärde humanisten Giangiorgio Trissino, som tog sig an honom och gav honom en klassisk skolning. Trissino gav honom också det hedrande tillnamnet Palladio, härlett av Pallas Athena, vishetens gudinna. I Trissinos bekantskapskrets i den venetianska aristokratien fann Palladio sedan sina förmögna uppdragsgivare.
Trissino väckte Palladios intresse för antikens byggnadskonst, först genom studier av Vitruvius Tio böcker om arkitekturen, den enda bevarade antika texten om romerskt byggande. Med Vitruvius som guide reste Palla dio runt i Italien och studerade de antika ruinerna, mätte upp dem i detalj och systematiserade de olika byggnadstyperna. Allt han lärde av "de gamles" byggnadsskick omsatte han i sina egna byggen: i villor på den venetianska landsby den, i palats och offentliga byggnader i Vicenza och i kyrkor i Venedig. De är de byggda verken som befäst Palladios ställning som en av arkitekturhistoriens stora mästare, men utan Fyra böcker hade han knappast blivit så snabbt och universellt ryktbar.
Försättsbladet till första upplagan av I Quattro Libri dell'architettura, Venedig 1570. Den första boken rör byggandets element och presenterar de fem klassiska kolonnordningarna toskansk, dorisk, jonisk, korintisk och komposita. Den andra boken innehåller Palladios egna palats och villor samt rekonstruktioner av antika bostäder. Den tredje behandlar gator, torg och broar samt Offentliga byggnader och den fjärde visar rekonstruktioner av antika tempel.
De fyra böckerna sammanfattar både de antika studierna och Palladies egna arbeten. Bokverket är inte det första i sin art men det överträffar alla andra genom den klara dispositionen, den pedagogiska och lättlästa texten, och framför allt de tydliga och instruktiva ritningarna. Författaren är påtagligt närvarande i texten, han samtalar engagerat och övertygande med läsaren. Man tror gärna de samtida källor som berättar att Palladio var en spirituell sällskapsmänniska, omtyckt och respekterad av alla.
Lagbundenhet Som en röd tråd genom de fyra böckerna går övertygelsen att skönhet och harmoni i arkitekturen bygger på lagbundna matematiska talförhållanden. Relationen mellan helheten och dess delar avgör fulländningen i en byggnad, likaväl som i en människokropp eller i ett musikstycke, och speglar en högre ordning. Det var sådana principer i renässansens anda Palladio sökte i resterna av antikens byggnadskonst. Dessa idéer ligger bakom hans många anvisningar och tumregler för bredd-, längd- och höjdmått i planscherna i Fyra böcker. Han läste ibland in mer matematisk logik i de antika tempel~ och badanläggningar han mätte upp, men det har först moderna arkeologer upptäckt.
Villa Zeno i Gesalto, Treviso (Andra boken kap XVI): "Den högadlige herr Marco Zeno har efterföljande utkast byggt ett hus i Gesallo, en plats nära kastellet Motta i provinsen Treviso. Det har en sockel, som går omkring hela byggnaden i jämnhöjd med rummens golv; alla rummen äro välvda, och valvhöjden i de största är beräknad i enlighet med det andra sättet att finna valvhöjderna. De kvadratiska hava lynetter i hörnen i jämnhöjd med fönstren; såväl salen som smårummen bredvid loggian hava tunnvalv. Loggians valv är lika högt som salens, och bägge äro högre än de andra rummens. Denna byggnad har gård, trädgårdar, ett duvslag och allt sådant som hör en lantegendom till. "
Än i dag kan vi lära mycket av Palladio om antiken sedd genom renässansens ögon. Var och en som är försedd med gott handlag, passare, linjal och räknesticka kan med Palladios hjälp resa sin egen kolonn, från postament och bas till kapitäl och arkitrav, åtminstone på papperet. Det är bara att följa måttkedjorna för de olika formelementen och noggrant teckna de dekorativa detaljerna med de vackra benämningarna: astragal, ekinus, abakus, fris, hålkäl, äggstav, platt, stigande karnis. Då har vi använt Palladios böcker som han tänkt sig: ". . de som kommer efter mig ska kunna, om de använde sin begåvning och följer mitt exempel, med stor lätthet Röra sina byggnaders överlastade prakt tillbaka till antikens sanna skönhet och harmoni." ________________________________________________________________ Lästips:
Andrea Palladio, Fyra böcker om arkitekturen, Sthlm 1924, Gtbg 1983.
Ackerman, James, Palladio. The Architect and Society, Penguin, London 1966 o senare,
Forssman, Erik, Visible Harmony, Stockholm 1973.
Palladio idag, red Chr Ekelund, S Nordlund, M Widborn, Uddevalla 1985.
och 
