Att bygga nytt i en gammal stadskärna har man lyckats med i Nora så väl att man fått Europa Nostras utmärkelse. Här berättar arkitekten Tina Wik själv om uppdraget och tävlingen.
Nora församlingshem är resultatet av första pris i en arkitekttävling. Mattsson & Wik arkitektkontor var en av de inbjudna. Jag föreslog Ingrid Reppen ett samarbete som resulterade i det vinnande förslaget där respekt för det traditionella möter ett modernare förhållningssätt.
Tävlingstomten ligger vid en av huvudgatorna bakom kyrkan intill kyrkvallen där brandstationen placerats på 1950-talet. Centrala Nora har ytterst få byggnader uppförda efter 1950- och 60 talen. Den välbevarade och intakta staden belönades med Europa Nostrapriset redan 1984, därför följdes denna tävling med stort intresse.
Tomten och uppdraget Nora karakteriseras av sina raka rutnätsmönstrade gator där tvåvåningsbyggnader kantar de trånga trottoarerna i långa raka linjer. Huvudbyggnaderna står utmed gatan medan gårdsrummen mer eller mindre fylls av förråd och diverse uthus tillkomna under årens lopp. Tävlingsprogrammet var stort för denna lilla tomt. Huset skulle bland annat hysa en samlingssal för 150 personer, något som saknades i Nora. Det skulle dessutom innehålla repetitionsrum för kyrkokören samt rum för barnverksamhet och konfirmandundervisning.
Analysen och formen Vår utgångspunkt var staden, dess skala, organisation, material och kulörer. På intilliggande tomter stod ett rödfärgat tingshus från 1700-talet och ett putsat gult tvåvåningshus från slutet av 1800-talet. Entré sker från gården då utrymme mot gatan inte medges.
Vi följde detta mönster, vilket inte var självklart då brandstationen placerats in i kvarteret och lämnat en öppen plats ut mot gatan. En tvåvåningsbyggnad placerades utmed trottoaren. Dess indelningar och höjder studerades noga i jämförelse med intilliggande hus. I denna del av byggnaden placerade vi de mest offentliga rummen, som skulle annonsera verksamheten och medge inblickar. Ett släpp i det ena hushörnet, som betonas av den asymmetriska fasaden, markerar ingången till gården och entrén.
Byggnaden trappar ner in mot kvarteret och dess form följer tomtgränsen. Programmet var så stort att hela ytan behövdes. Dess komplicerade form passade dock in i de befintliga trädgårdsrummen som med sina uthus bjöd på ständiga överraskningar.
Vi jobbade mycket med höjden, ville ha den lägsta delen längst in i kvarteret. Resultatet blev till slut att samlingssalen fick bli en envåningsbyggnad med högre takhöjd längst in. I det mellersta partiets övre våning placerades de minsta rummen för att få ner hushöjden.
Entrén sker från en oregelbundet rundad gård, genomsiktligt annonserar den verksamheten och välkomnar besökaren. Gårdsrummet förenar det yttre med det inre. Gården och den grå entréhallen samlar alla funktioner i huset så att man genast orienterar sig. Den övre våningen öppnar sig med en entresol mot entréhallen och ger därmed samma klarhet i upplägg som på entréplanet.
Tradition och ekologi Församlingshemmet är en träbyggnad med källare i betong under den del som tidigare var brandstation. Huset har en träregelstomme med ett mellanbjälklag av massivt trä. Därmed erhålles större flexibilitet vid placering av mellanväggar med hänsyn till laster.
Ventilationssystemet införlivades i huset som en förstärkt naturlig ventilation där krypgrunden under merparten av huset används för att samla den varma luften innan den släpps ut.
Även i val av färg har vi försökt följa det traditionella eller ekologiska. Utvändigt är huset målat med linoljefärg, socklarna med Keims silikatfärg. Invändigt är träpartierna målade med antingen linoljefärg eller äggoljetempera. Gipsväggarna är målade med silikatfärg/lasyr.
Tävlingen Vårt tävlingsförslag var till en början svårtolkat för juryn på grund av den sparsmakade presentationen. Anders Landström som var SAR:s representant i juryn föreslog att enkla modeller skulle byggas av varje förslag. Med hjälp av dessa modeller fick han juryn med sig och vårt förslag belönades.
Modellen var till hjälp under hela processen. Kyrkorådsordförande Kerstin Jansson var kyrkans representant och ytterst ansvarig. Trots att hon inte kunde läsa ritningar och ofta hade svårt att följa tekniska resonemang vägleddes hon av sin intuition och stödde projektet helhjärtat under alla svåra ekonomiska turer. Utan hennes betydelsefulla stöd hade projektet inte kunnat genomföras i så hög grad efter intentionerna.
Tina Wik är arkitekt med eget kontor i Stockholm och adjungerad professor i träbyggnad på KTH.
och 
