|
Ur Byggnadskultur nr 2/2006
Överväg andra alternativ före en tillbyggnad, kanske rentav flytt! Det är ett av råden ulrika bask och per bask forsell här ger till andra trångbodda. Själva fick de ett rum till genom att göra en minimal tillbyggnad. Nu i efterhand är de riktigt nöjda. Men var det värt slitet?
I slutet av 1800-talet byggde Stockholms stad sopstationen Lövsta invid Mälaren, nordväst om staden. Sopanläggningen förde med sig att det i området i alla fall fanns god tillgång på bland annat gödsel, och med goda kommunikationer via såväl järnväg som båtledes, kunde ett stort antal handelsträdgårdar lockas att etablera sig i närheten. Av som mest dryga hundratalet återstår dock numera endast en aktiv, då de övriga fått lämna plats åt framför allt de rad- och kedjehusområden som sedan 1970-talet helt präglar åtminstone norra delen av vad som idag heter Hässelby villastad.
Områdets karaktär är med andra ord inte särdeles inspirerande för dem med vurm för bevarandet av äldre bebyggelse. Ganska överraskande då att vi för snart fem år sedan ändå fann ett i vårt tycke sympatiskt hus här.
Kataloghus från Boro
Villan, som är ett av Borohus tidiga kataloghus, byggdes i slutet av 1940-talet tillsammans med 28 stycken andra från början identiska, ursprungligen som tjänstebostäder till Försvarets tvätt- och reparationsanstalt.
Huset är i ett plan om 67 kvm och källare; med tre rum, samt kök och badrum. Det mindre sovrummet, som från början innehöll ett litet kokskåp, kunde dessutom fungera som uthyrningsrum. I källaren fanns tvättstuga, matkällare och pannrum. Husets stil skulle lite elakt kunna beskrivas som påver.
Ändringar som kunde återställas
Uppenbart har husets anspråkslöshet inte fullt ut tilltalat alla tidigare ägare. Några av de olyckligare ändringarna som utförts är till exempel platsbyggda kökssnickerier med skjutluckor av maso-----nit som rivits och ersatts av spånstommar från IKEA och folierade, profilfrästa MDF-spegelluckor i ljusblå träimitation. Vävspända innertak som ersatts med panelskivor av porös board. Platsmålade släta socklar och foder som ersatts med folierad MDF i "allmogeprofil". Bakelittrycken på dörrar som ersatts med fejkmässing. Röd slamfärg på fasadpanel som övermålats med gul plastdito. Ler-tegelpannor på taket som ersatts med trapetsplåt. Med mera...
Tråkigt givetvis, men när vi köpte huset tyckte vi ändå att vi borde kunna återställa det utan att alldeles förta oss. Huvudsaken var ju, som vi såg det, att någon tillbyggnad inte var gjord.
 |
 |
Fasaden efter tillbyggnaden. Ny träpanel är grundmålad med linoljefärg och under sommaren kommer hela huset att målas rött.
Fotograf/Illustratör: Anders Forsell |
Ett rum saknades
Tre år senare hade familjen vuxit med en liten medlem, och ytterligare en var på väg.Vi skulle bli fem totalt. Också med äldsta barnet i eget rum i den nyrenoverade källaren, saknades alltså ett rum för att alla skulle bli nöjda. Vår skepsis mot tillbyggnader fick nödvändigt och omgående botas.
Bland de övriga husen i tvättbyn finns många varianter av mer eller mindre lyckade på-, vid-, om-, eller tillbyggnationer. I något fall är det i faktiskt omöjligt att ens gissa husets ursprung, vilket å andra sidan säkert också är avsikten. Vi kom ganska raskt fram till att en påbyggnad inte kunde bli aktuell hos oss.
Istället stod valet mellan en något större vidbyggnad med modernt formspråk, eller en väsentligen mindre tillbyggnad utförd med ursprungliga byggnadsmetoder och material. Efter lite diskuterande kunde vi efter blott ett halvt år enas om kompromissen med det mindre tillägget, delvis på grund av tomtens form, men också med hänsyn till konsekvenserna för befintlig planlösning.
Knappt fyra kvm
Tillbyggnaden skulle utföras längs med vardagsrummet. Genom att knycka en meter av köket, som redan hade flyttats till det ursprungliga föräldrasovrummet och därför var i överkant stort, kunde drygt två meter frigöras i andra änden. Nettot av en tillbyggnad på knappt fyra kvm, blev då ett ytterligare, förvisso litet men ändå, sovrum.
Dessutom var markarbetena i ringa omfattning, eftersom tidigare utförd dränering och återfyllning inte färdigställts på just denna hussida. Värmeinstallationen skulle likafullt åtgärdas i samband med källarrenoveringen. Taket hade vi ju ändå planerat att lägga om med begagnade tegelpannor, och fönster och ytterdörrar hade vi tidigare räddat ur rivningsmassorna hos en granne med stor ombyggnadsiver. Det fanns till slut tillräckligt med argument för att vi skulle låta oss nöja med en minimal tillbyggnad.
Tillbyggnaden tog tid
Det ska nu sägas med en gång: den ekonomi, entusiasm, ork och tid som fanns för byggande när vi flyttade in, minskade stadigt i takt med att familjen växte. Om- och tillbyggnaden tog tid, och tar tid ännu. Omläggning av yttertak och målning såväl ut- som invändigt återstår i skrivande stund. Fast vi valt att återanvända material i största möjliga omfattning, blir det också relativt dyra kvadratmeter om man väljer att räkna på det sättet. Av dessa beskare erfarenheter, skulle vi särskilt vilja förmedla följande:
• Det finns hantverkare som inte hör hemma i möblerade rum, och samtidigt finns det möbler som inte hör hemma i en ombyggnad.
• Planera färdigt hela huset innan renovering påbörjas i någon enskild del, tänk då särskilt igenom eventuella tekniska installationer.
• Överväg andra alternativ före en tillbyggnad, kanske rentav flytt!
Att de besvärligare byggnadsarbetena till större delen nu är avslutade, är givetvis en lättnad på alla sätt. Tack och lov är vi nu åtminstone så här i efterhand med vedermödorna bakom oss, riktigt nöjda med både husets utseende och rummens funktion.
Ulrika Bask är fastighetsingenjör på Stadsholmen,
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen
Per Bask Forsell är pappaledig byggledare hos ebab,
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen
|
och 
