Lerputs klarade brandprov

Skrivet av Vicki Wenander

Ur Byggnadskultur nr 2/2004

Efter ett experiment godkände räddningstjänsten i Eksjö lerputsade väggar i renovering av Kvarnarps gård. Hur det gick till berättar Vicki Wenander.

Under 1998 genomfördes en ombyggnad av två rum på Kvarnarps gård, det hus där Byggnadsvård Qvarnarp håller till. Eftersom huset även i framtiden skulle användas som utbildningslokal krävde räddningstjänsten att nivån på brandskyddet inte fick sänkas. Väggarna var klädda med asbest- respektive gipsskivor och att pappspänna timmerväggarna var otänkbart, om vi inte först klädde dem med gipsskivor, något vi gärna ville undvika. Eftersom vi hittat rester efter lerputs i den gamla drängstugan och det borde vara ett brandsäkert material, ville vi ha det på väggarna i huvudbyggnaden.
Räddningstjänsten kände inte till något genomfört brandprov av lerputs, så de var mycket tveksamma. Det var även Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, som menade att lerputsen troligen skulle spricka och trilla ner - om inte förr så under själva släckningsarbetet när det kalla vattnet kylde ner leran.

Jag föreslog då att vi skulle utföra ett fullskaleprov, bestående av en lerputsad timmervägg som vi kunde provbränna. Det accepterades av räddningstjänsten. Vi hade redan ett färdigtimrat, tvåsidigt byggnadshörn från en riven byggnad i Eksjö centrum. Vi ställde upp hörnet bakom Kvarnarps gård och lerputsade det på samma sätt som vi tänkt oss att putsa inne i huset: 15-20 mm tjock halminblandad lerputs, uppsatt på spräckpanel.

Den provbrända ytan sedan elden släckts. Man kan se hur lerputsen delvis övergått till tegel och att halmstråna som sticker ut ur putsen inte tagit eld, trots att de varit så nära eldhärden.
Fotograf/Illustratör: Vicki Wenander

En solig dag i augusti kom brandmännen i sin blanka, röda brandbil ut till Byggnadsvård Qvarnarp för att genomföra provbränningen. För att skapa en så rumslik miljö som möjligt och för att få upp en ordentligt hög temperatur vid eldhärden kläddes övriga väggar och taket med korrugerad plåt. Som golv lades gipsskivor. (Vad som ligger på golvet i ett rum som brinner spelar inte så stor roll. Det farliga är brännbara material på väggar och i tak.) Därefter tändes den vedhög på som placerats inne i timmerhörnet och öppningen i plåtväggen täcktes för.

Sedan var det bara att vänta. Kravet från räddningstjänsten var att lerputsen skulle tåla minst 30 minuters brand. Efter ett tag började röken välla ut mellan plåt- och timmervägg, och jag började för första gången tveka. Kanske var det ingen bra idé att använda lerputs? För att vara på den säkra sidan lät vi elden brinna i 45 minuter. Därefter rullade brandmännen ut vattenslangen från bilen och släckte elden.
Putsen var hel! Invid själva brandhärden hade leran bränts så hårt att den övergått till tegel, medan gipsplattorna som eldhärden låg på delvis hade pulvriserats, troligen på grund av att det bundna vattnet i gipsen frigjorts och avdunstat på grund av den höga värmen.

Efter detta experiment godkände räddningstjänsten i Eksjö lerputsade väggar i de rum vi då renoverade på Kvarnarps gård. När putsen var färdig och genomtorkad, målades den med limfärg, blandad på benlim och traditionella pigment.

Vicki Wenander är styrelseledamot i Byggnadsvårdsföreningen, tidigare anställd vid Byggnadsvård Qvarnarp, Eksjö.