|
Ur Byggnadskultur nr 3/2010
Innerst inne gillar jag inte förändring. Eller kanske innerst inne, men i vardagen har jag svårt att acceptera den. Kanske är det ett karaktärsdrag hos en byggnadsvårdare och avgörande för mitt yrkesval?
Till och med på den nyligen avslutade semesterseglingen i ett underbart Bohuslän eldar jag upp mig över förändringar. I sjöbodraderna har fiskegarn och sumpar ersatts av däcksstolar och parasoller medan eternitkåkarna från fiskenäringens högkonjunktur har fått snickarglädje och glasverandor med segelmodeller i fönstren. Kan ingenting få vara äkta, tänker jag surt. Måste allting förändras till det sämre?
När förändringen går min väg är den naturligtvis positiv. Intresset för gamla hus är större än någonsin och följer en större våg av intresse för hantverk, traditioner, kvalitet, ursprunglighet, äkthet. Överallt hittar man närproducerade grönsaker, kött (från i alla fall inte olyckliga grisar) och en för några år sedan hopplös gammal maträtt som traditionell kalvdans serveras nu som lokal delikatess på finkrogarna i Göteborg.
Jag kan naturligtvis välja hur jag skall möta förändringen. Fortsätta att sura i sittbrunnen eller glädjas med dem som ser värden i kulturarvet. Jag känner på mig att det är både roligare och mera framgångsrikt att välja den andra av dessa strategier. Mycket av samhällsutvecklingen går vår väg. »The loser now will later to win«.
Jag tror att både föreningen och hela sektorn måste bli bättre på att lyfta fram positiva exempel på hur byggnader och miljöer får nytt liv och nya värden av nya människor med egna drömmar. Visa på de kvalitéer byggnader och miljöer får om de får överleva de första farliga åren efter att de blivit omoderna, och fokusera på dem som ser de värdena. Väl rustade med goda alternativ ska vi naturligtvis fortsätta påtala bristerna och misshushållningen med kulturarvet, men det får bli slut på surandet i sittbrunnen.
Detta nummer av bk handlar om återbruk – kärnan i förändrade värderingar. Något som blivit ointressant för mig ser någon annan värde och potential i. Kanske inte samma värden och möjligheter, men inte sämre för det. Jag vet att fler än jag rynkar på näsan åt att någon kan köpa en gammal spegeldörr, skrapa den lite så den känns sliten och använda den som gavel på ikeasängen, men det kan ju inte vara det värsta som kan hända ett kulturarv.
Nu börjar snart planeringen av 2011 – ett år av förändring och omvärdering. Vi ska bli fler, vi ska bli intressantare och vi ska ha roligare än någonsin förr. Du som medlem är viktig för den omställningen. Dina värderingar är en del av vår image. Nu slutar vi sura och visar hur bra det kan bli – om alla bara gör som vi.
|
och 
