|
Ur Byggnadskultur nr 1/2008
Välkomna till ett nytt nummer av Byggnadskultur, en bra tidning för både läsare och annonsörer om man får tro vår nyligen genomförda läsarundersökning. Den presenteras på sidan 28 i detta nummer. Särskilt kul är det att ni lånar ut era exemplar av BK. Passa då också gärna på att värva nya medlemmar! Det känns också bra att få svart på vitt på att BK är ett bra annonsmedium. Många verkar använda tidskriften som ett branschregister. Men vi har även fått kritiska synpunkter och vi vill absolut att ni delger oss era åsikter även i fortsättningen. Det är ju er tidning!
Detta nummer av Byggnadskultur handlar om färg och färgsättning. Ämnet är stort. Därför är numret också utökat till 60 sidor. Färg omfattar många aspekter, från hemliga recepturer och urgamla traditioner till smak, färgsättning, färgupplevelse, färglära, färgkemi, miljö, ekonomi, målningstekniker, underlag, hållbarhet och materiallära osv.
När Svenska föreningen för byggnadsvård grundades 1975 fanns knappast linoljefärg att köpa. Det som kallades Falu rödfärg var då en latexfärg. Kalkfärg, limfärg och äggoljetempera var i det närmaste bortglömt. Äldre färgsättningar och dekorationsmålningar av hög kvalitet målades över med plastfärger och hundraåriga fönster ruttnade bort.
Men titta nu! Artiklarna i detta nummer talar sitt tydliga språk. Kunskaper som vi trodde var förlorade har återvunnits. Inte nog med att det nu finns kunniga skribenter inom ämnesområdet, många av dem författare till egna böcker. Bland annonserna hittar vi även tillverkare och leverantörer av dessa "bortglömda" färger. Många av er, medlemmar i Svenska byggnadsvårdsföreningen, har varit delaktiga och drivande i denna utveckling. Bra jobbat!
Byggnadsvården har under åren formulerat vissa riktlinjer som efterhand har vunnit gehör i vida kretsar. Idag möter det sällan motstånd när man påpekar att man i kulturhistoriska miljöer ska använda material som är tekniskt och estetiskt likadana som dem som ska underhållas. Det vill säga material med känt åldrande.
Men just med färg har det varit tuffare. Inte nog med att den traditionella färgen ställer andra krav på målarna. Den har även en stor, stark färgindustri att konkurrera med som tillverkar billig färg som inte luktar och som torkar på nolltid. En sådan modern färg har inte sällan upp till 100 olika ingredienser att jämföra med en handfull för en traditionell färg. Av dessa 100 ingredienser har det efterhand visat sig att vissa har hälso- och miljöfarliga egenskaper. Glykol gör till exempel målarna kissnödiga och pfos (perfluoroktansulfonat) skadar våra arvsanlag.
De fåtal farliga ämnen som numera finns i traditionella färger känner vi till och vi vet hur vi ska skydda oss och naturen mot dem. Varför inte följa den enkla riktlinjen om att använda material med ett känt åldrande, så slipper vi obehagliga överraskningar?
Stephan Fickler är verksamhetsledare på Svenska byggnadsvårdsföreningen
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen
Artikeln finns i...
|
och 
