Alla tiders trä

I vårt skogklädda Sverige står trähusen tätt. I så kallade stenhus finns också stora mängder trä i takstolar, bjälklag, golv, fönster, dörrar och inredningssnickerier. Men idag finns en stark tendens att välja bort trä som byggnadsmaterial. Anders Franzén menar att trä med kvalitet åter måste bli en vardagsvara.

Foto: Anders Franzén. Eken har i alla tider varit vårt största träd. Fram till 1975 fanns ekträ med i våra byggnormer, som hållfasthetsklassat material. detta vindfälle i Läckötrakten är ca 150 cm i diameter. Vad skulle det inte kunna användas till?

Men trä med kvalitet fanns fortfarande på 1960-talet, utan att det gjordes särskilt stor affär av det. Då kunde till exempel en vanlig villabyggare beställa kvistfri furupanel till kökstaket – något som i dag knappt går att få för pengar.

Orsak och verkan
Miljonprogrammet 1965–1974 innebar en radikal modernisering av byggprocessen. Då förvisades träet till en biroll, där det förutsattes ha ett lågt pris, och där följaktligen också kvaliteten hamnade på undantag. Kraven på virket sänktes, och kanske värst av allt, byggarna glömde bort att man ska skydda trä från fukt och väta.

Synen på träet ändrades även i andra änden av kedjan. Det framgår till exempel av det moderna begreppet skogsråvara. Avverkningen började bedrivas året runt, snabbväxande sorter prioriterades och skogsgödsling sattes i system.

Mode och kvalitet
Under 1970-talet fick furulooken fäste i folk­själen, både när det gällde inredning och möblemang, men då fick vi hålla till godo med kvistigt och kanske till och med blånadsangripet virke.

Kvalitetskraven sänktes på alla områden. När jag 1990 skulle få ny parkett efter en vattenskada i vår 50-talslägenhet, då var kvistfri ek inte att tänka på. Enligt säkra källor exporterades nämligen de bästa bitarna till Tyskland, där betalningsviljan tydligen var större.

Beror det på att dagens träd växer krokigare och får flera kvistar? Nej, men trädet har steg för steg gått från att vara en naturlig och därmed varierad råvara, som väljs och behandlas sakkunnigt i alla led, till att ses som ett okvalificerat råämne för industriell förädling.

Det är frestande att jämföra med livsmedelssektorns omvandling. Titta på hur mjölk, bröd eller kött i vårt land drabbats av en allt mer storskalig och tungrodd hantering. Hux flux är bra mat en exklusivitet, som kräver ekostämpel och automatiskt får högre pris.

Industrin vaknar
I sågverkens tidskrift Träinformation kunde jag under senare delen av 1990-talet följa hur kvalitetsvirket fick en renässans inom industrin. Då lanserades flera tillämpningar av erfarenheter som var välkända inom bygg­nadsvården.

Det mest kända exemplet är nog Trifönstret. Rotstockens kärna sågades med stående årsringar, och användes på ett optimalt sätt till karm och bågar. Den naturliga impregneringen gav röttålighet, den högre styrkan möjliggjorde nättare mått för större ljusintag.

Stjärnsågning av kvistfri furu utvecklades på KTH, och blev med tiden varumärket PrimWood. Det var ett slags stavlimmad träskiva. Igge­sund Timber tog fram Monolit och Quatrolit, två produkter där kärnveden användes medvetet.

En annan del av utvecklingen gällde ytbehandling. Det som väl slog bäst ut var vaxning, för att exempelvis regelvirke inte skulle ta åt sig regnvatten under byggtiden. Impregnering med linolja eller kinesisk träolja utvecklades också.

Läget i dag
Trä har fått nya roller att spela som konstruktionsmaterial, utöver regelvirke 2 tum 4. Omvärlden har förändrats, jag syf­tar då framför allt på miljöhänsyn och resurshushållning. Trä tillåts i stommen till flervåningshus, det byggs även bjälklag i massivträ. Men dessa projekt framstår ändå som undantag. Det kvalitetstänkande kring trä i mera vardagliga användning­ar som spi­­­­ra­de för tio år sedan verkar ha gått förlorat. Varför?

Inom skogsnäringen har i dag alltför få kunskap att se, välja och optimera, vare sig det gäller träden på rot eller sorteringen vid sågen. Mekaniseringen av avverkning, sågning och sortering har gjort att närkontakten med råvaran försvåras.

De flesta initiativen som togs inom industrin på 90-talet har lagts i malpåse. Jag misstänker att orsaken är den konservativa byggnads­branschen. De som räknar på jobben hos våra större byggföretag kan inte de alternativa lösningarna. De räknar på det de känner till, det som produktionsledet är vana vid och kan hantera snabbt och rutinmässigt. Dessutom saknar många av de traditionellt baserade lösningarna typgodkännande eller liknande dokumentation och har inte heller ansetts lönsamma att forska på.

Samhället tillsatte en kommitté som skulle verka för sänkta kostnader i bostadsbyggandet. Den fann att slarv och svinn var orimligt stort och kostsamt. Men tänkte kommittén på värdet av högre kvalitet i standardkomponenterna, som fördyrar bygget, men blir billigt i det långa loppet? "Kvalitet" är nu en synonym för iögonfallande men ofta onödig lyx, som byggbolagen kryddar sina bostadsrättsprojekt med.

Trä med kvalitet måste åter kunna bli en vardagsvara.

Foto: Anders Franzén. Närbild av furupanel i en fuktig ekonomibyggnad. Antagligen sommarfällt, uppenbarligen splintved. Men den friska kvisten innehåller ämnen som håller blånadssvampen borta.

Foto: Anders Franzén. Mogen 400-åring, utan ytbehandling. Vid en reparation på en skyddad timmerbyggnad kapades denna bit bort, antagligen var resten av stocken skadad. Årsringsanalysen visade att furan fällts vintern 1593–94.

Foto: Anders Franzén. Så här kan dagens konstruktionsvirke se ut, ingen kärna, bara ljus splintved med glesa årsringar (cirka 5 mm/år). Bilden är från en annons för ett s k syllskydd av plast – och nog behöver denna två-tum-fyra skyddas!

Foto: Anders Franzén. En bred och tunn men sprickfri furubräda som lämnats ute i regnet. Det är bara splintveden till vänster som sugit åt sig vätan.

STÄLL KRAV PÅ DITT BYGGNADSVIRKE
Ett antal grundläggande krav kan ställas på byggnadsvirke av hög kvalitet. Är det för utomhusbruk eller för snickeri så är det alltid furu vi talar om. Råvaran ska vara ett moget träd, vinterfällt, landrullat, lufttorkat, kärnrikt, tungt och tätvuxet, utan blånad, mögel eller röta. Därtill rakväxt, sprickfritt, utan döda kvistar eller insektsangrepp. Du som ska köpa virke till underhåll eller nybyggnad kan använda följande kravlista, men räkna inte med att den vanliga brädgården kan uppfylla dina önskemål. Det är i stället vissa mindre sågar och hyvlerier som klarar biffen. Om du inte hittar dit på egen hand så fråga ditt länsmuseum om råd eller kontakta de seriösa byggnadsvårdsföretagen i din trakt.

MOGET. Handlar både om diameter, antal årsringar och andelen kärna. I Fastighetsverkets skrift Trä som byggnadsmaterial. Tekniska anvisningar (2008) föreskrivs att kärnan utgör minst halva diametern. Moget innebär i traditionen att kärnan utgör största delen av tvärsnittet, och det tar ca 80 år i Sydsverige, 120 år i mellersta Norrland.

VINTERFÄLLT. På vintern finns merparten av trädets vattenlösliga näringsämnen nere i rotsystemet. Dessa sockerarter etc är inte bara nyttiga för trädet, de uppskattas också av blånadssvamp och rötsvampar, liksom av skadeinsekter. I traditionen var vintersäsongen december till februari i norra Sverige, och januari till mars i söder. Moderna sågverk räknar med 15 okt till 15 april medan Fastighetsverket föreskriver 1 dec till 15 mars.

LANDRULLAT. Förr flottades mycket av sågtimret, men i dag förekommer sommartid sjölagring och våtlagring. Båda metoderna kan ha negativ inverkan på de önskvärda ämnena i timret.

VÅRSÅGAT. För att förebygga svampangrepp vill man få ner fukthalten rejält redan tidigt efter avverkningen, men en stock som torkar för snabbt drabbas av sprickbildning. Därför bör sågningen ske tidigt, så att vattnet kan avgå under ordnade former. Fastighetsverket föreskriver sågning före sista mars. Den bästa torktiden är april–juni, då luftfuktigheten är lägst.

LUFTTORKAT. I Byggnadsstyrelsens gamla regler från 1937 var lufttorkat ett kvalitetskrav. Maskin- eller ångtorkning bedömdes vara negativt. Lufttorkning av en entumsbräda tar mellan tre månader och ett år. 2001 kom SP med en rapport, Högtemperatur­torkat virke – varför minskar hållfastheten? Rubriken talar för sig själv: brådskan med att få virket torrt medförde en svagare produkt än vad naturen egentligen tillhandahöll.

TUNGT. Täta årsringar bidrar till virkets tyngd. Fastig­hetsverket föreskriver till fönstervirke högst 2,5 mm/år, medan sågverken nöjer sig med 3 mm för högklassigt snickerivirke. Senvuxet, eller täta årsringar, är dock inte den viktigaste faktorn. Kärnveden är tung framför allt därför att den är naturligt impregnerad. I kådan finns såväl väldoftande och flyktiga terpener som det naturliga svampgiftet pinosylvin. Senvuxen norrlandsfura är för många ett kvalitetsbegrepp, men i dag vet vi att det tåligaste virket är kärnfuru från Gotland. Det milda och fuktiga klimatet har där "avlat fram" en tall som är maximalt tålig mot svamp. Det moderna skogsbruket ger ett ungt och lätt virke. För att det ska motstå röta införde man tryckimpregnering av den lätta splintveden. Så under 70-, 80- och 90-talen har "tryckt virke" varit standard i alla utomhussammanhang, till och med på friluftsmuseer och hembygdsgårdar. Under 90-talet började dock större hänsyn tas till miljö och hälsa, samtidigt som röttåligheten hos kärnfuran återupptäcktes. I skogsindustrins utmärkta häfte Att välja trä anges furuvirkets densitet. 1999 var den 0,51. En kubikdecimeter vägde alltså 5,1 hekto. Men 2004 hade den sjunkit till 0,47! Dess bättre kan du ändå i handeln hitta enstaka reglar eller bräder på både 0,6 och 0,7. Välj dessa så slipper du tryckimpregnerat, och får samtidigt ett virke som tål att bygga med. För större mängder ska du söka upp de små sågarna. Det finns även specialister på området. Fråga föreningen Fetvedens vänner, liksom vissa sågverk på Gotland.

BLÅNAD. Blånadssvampen är först och främst missprydande, men anses inte kunna ställa till med någon riktig skada. Blånaden förändrar emellertid egenskaperna hos träet, så att rötsvampar lättare får fäste. Hyvlar man bort blånaden och målar efteråt, så kan blånaden återkomma som en mörk beläggning på färgen. Detta gäller framför allt rödfärg. Blånadssvamp uppträder bara på splintveden. Välj alltså kärnvirke i stället. Och välj vinterfällt, då kommer antagligen splintveden att sakna de näringsämnen som svampen vill ha. Med en fasad av kärnvedsbräder så spelar det ingen roll vad du målar med, den kommer inte att drabbas ens av svartmögel.

RAKVÄXT. I en avhandling på Chalmers på 90-talet visades att upp till 30 procent av byggnadsvirket kasserades på grund av deformationer (vridet, krokigt). Det är nog allmänt känt att det gäller att få reglarna på plats medan de är fuktiga och formbara, annars står man där med krokiga och motsträviga bitar. Men är virket rakt och snyggt från början, så är detta inget problem.

SPRICKFRITT. Det finns många orsaker till att sprickor uppstår. Splintved krymper mest och drabbas därför mest. Snabb torkning är en självklar källa. Många sprickor har sitt upphov i att trädet haft en besvärlig uppväxt, andra beror på ovarsam hantering under avverkning eller transport. De flesta hantverkare vet att stor bredd medför stor risk för sprickor. Men då talar de om ett konventionellt hanterat maskintorkat virke. I byggnadsvården är det däremot inget ovanligt med sprickfria bräder på både åtta och tio tum.

KVISTAR. När de förekommer i konstruktionsvirke försvagar de. Det är också en utseendefråga, kvistar i mängd förfular en panelyta, i synnerhet de svarta. Även en panel som ska täckmålas drabbas, eftersom varje kvist kräver specialbehandling av målaren. Det är egentligen bara i ett sammanhang som kvistarna är av godo, och det är i syllarna i en timmerstomme: den kvistrikaste stocken har nämligen mest med skyddande kåda.

SORTERINGEN. För att få rätt bräda på rätt plats sorteras virket. Det är en utseendefråga för snickerivirket och en hållfasthetsfråga beträffande konstruktionsvirket. Fortfarande sker arbetet till största delen manuellt, men virkessorteraren har bara cirka två sekunder på sig att bedöma kvaliteten! I 1960 års bestämmelser fanns sex klasser, med kvistfritt som sortering I. I–III-sortering skulle användas i synliga lägen, i golv kunde man dock godta även IV-sortering. Inbyggda konstruktioner skulle utföras med IV–V-sortering, medan VI-sorteringen normalt endast tilläts som formvirke. Tjugo år senare var konsumenten tvungen att tolerera sämre virke i alla lägen. Synligt virke kunde vara IV-sortering, golv lades även med V-sortering och i stommen godtogs till och med VI-sortering. Det var egentligen bara betonggjutningen som inte hade degraderats. Du har alltid möjligheten att ställa högre krav. Du får betala, men arbetskostnaden blir i alla fall den största posten. Och bygger du själv, ja, tänk efter hur du vill ha det. Med ett bättre virke gör det nog mindre att snickaren inte är av första sortering...

Anders Franzén är byggnadsantikvarie
med egen verksamhet i Uppsala.
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Artikeln finns i...

Byggnadskultur 2009 - 1

Lägg i varukorg